människans öde
i tiden

sprida sig överallt,

mentalt och fysiskt

men inte inom
sig själv:

aldrig vara i sig
själv, aldrig känna
sig hemma..

alltid känna sig
ensam och
osäker..


..vi kan börja

låta sinnet komma

till ro..börja med

det som stillar det

för oss, natur..skapande

vad som helst som

skänker ro...


sedan kan vi göra

medvetandet större

med meditation så vi

inte längre ser oss

själva som våra

känslor och tankar;

rädslor och oro

lämnar oss av sig
själva;

..vindarna får blåsa upp

och mojna, vi är inte

de..vi behöver inte

stilla dem..vill inte ens

försöka..

vi är friare..allting rymmer i oss

utan att vi går under
av livets vågor