Hur hon där och då tar staden ur sitt hjärta

sen som om det vore möjligt

vänder rygg mot lust och längtan

hur hon flyr åt alla håll

utom ditt

sen hur språket gick förlorat

där svar letas och hur glasklar insikt

skär igenom

det fanns aldrig något att finna

hur skärvorna ändå fogas samman

för att spegla en sanning av många

hur hon trampade asfalt

hur gatorna var infekterade

hur hon tog sig igenom rastlösa kvarter

och förbi

slöt hemlösheten allt närmre

hud och själ

för att finna sig vilse i ännu en

snötyngd park

hur redo hon är där och då

allt förlora allt hon inte har

för ett ögonblick

i ditt ljus, ditt mörker

en vidöppen famn

där broar inte bär och skeppen

gått i sank

hur hon sträcker sig tomhänt mot en

sluten himel

där inga vingar bär

havet som en förlorad dröm

en mörklagd hamn,

en onåbar strand...

hur det finns en skog som väntar

en omfamning allt annat än varsam

det som sker det sker

när hon tar staden ur sitt

tvekande hjärta

som om det vore möjligt

som om friheten nånsin varit hennes

sparar hon en bild

det skulle kunna vara ett porträtt

i skärvorna en spegelbild

en av alla, ett du

som en brusten helhet

reser hon igen utan att komma hem...