Nio
Grät aldrig när mormor dog
Mumlade endast några få ord och hoppades det räckte
Mormor var aldrig elak
Gjorde aldrig mig något ont
Men hennes minne började glida iväg
Hennes upprepningar
tickade och tockade
Kommer du ihåg den där gången
Ja, nej
Kommer du ihåg då
Ja, nej
Försökte pressa ut något
Framför släkten
Under begravningen när de hissade ner henne
Men nej
Innan hon gick bort hade jag skaffat en distans
Jag besökte aldrig
Hörde aldrig av mig
Kände skulden när hon låg döende
Så jag drog i några strängar
Gav henne något ingen annan kunde ha lyckats med
Mor berättade över telefon att hon hade blivit otroligt glad
Lättade inte under begravningen
Kände mig självisk
För när jag väl stod där
Såg henne långsamt försvinna
Såg raden av människor som lämnade blommor
Det var då jag insåg
Insåg hur allt som hänt mig
Allt jag upplevt
Har ändrat mig
Hur jag förhåller mig
Nej, jag är inte utan känslor
Jag är ingen psykopat
Jag kunde bara inte fälla tårar
för mina ögon hade redan torkat ut