hon kliver ut ur det gröna rummet
en kärra klämtar sig fram på kullerstenen
vilket för den tiden är en trivialitet
korsetten håller ryggen rak
i aftonklänningen hon bär
en heltäckande dress som inte visar någon hud
det vore skamligt om en kvinna så fritt i staden fick vandra
själen i staden ler och detta är herrarnas tid
punschen strilar ner i nyrakade halsar
mustascherna männen bär är oftast precis så breda som överläppen
göm dig du kvinna
dölj dina tankar bakom alla lager av tyg du bär
är du instinktiv så är du ett djur
och ert gemensamma hem är din sorgladdade bur
det leker en vind om natten
när du alldeles torr i kroppen ligger sömnlös
rinn du kvinna
skölj dig ut genom det galler som håller dig fast
tiden har tagit dig med på en resa framåt
och gett livet ditt en blommande kontrast
fukta din kropp du unga mö
sätt inte käppar i hjulet för växtligheten
vattna ditt frö
väx i natt
sväva på det lager dina fängslade tankar har byggt upp
stark som chilivassla ska du öppna det lås
som din samtid försatte ditt kroppsliga tempel bakom