de jobbar vid sidan nu
bara

vid sidan
så du vet

sa hon
och återvände till sitt

(vi måste värna om ätterna)

¤

På en avsides avkroks arbetsplats ett fikarum, medan kokkaffet sjunker och rimfrosten letar vägar på halvtäta fönster

för ingen hade en aning om varifrån denna människa kom
och ingen av dem visste annat än kakornas recept och ackordets nya nivå

månne utloppet i älven vänt sig eller möjligen stängdes fallen för tidigt
det var när bävrarna flydde ur hyddorna och molnen kramade granarna

och när fredagen var till ända minns alla det sista kaffets samtal ur en odrucken strupes darrande stämma

stammande fram helgens bakomridå-historia
att vidareutveckla tills måndagens

internskvaller blev ett faktum för byn:

"Nån sa;
Vänsterhänt, skelar med ett öga, trippla sexor i födelsenumret och är äkta urbota Hällsing på trippla led sen århundraden och uppfödd på poesi och bibelcitat, klöst och kramad av fladdermusen, slagen av slagugglan, sjungen av korp och uppvuxen med schäfer ardenner och en kniv i bältet i en ljus dal en Tors Dag med ett 'stulet' bakvänt namn följt av en 'manlig månskugga'... dessutom har hon mage att kalla sig...

Käring. Kan det bli annat än en fara för oss alla?"

(ur kulissen hörs ett väsande som får publikens drömda ridåfransar att bölja och skvallret att frysa fast i golvtiljorna, som isen redan bänt upp under årtionden som om för detta enda;

".....schhhhh......inga ord... inga ord...bland tecknen - de hör hemma annanstans - vi håller oss till mittenmarken, vi ställer oss på skuggan")

¤

klangen ur smedjan
den återkommande pusten ur bälgen

fräset

poleringen

reflexen vid syning

leendet

leendet

och när järnhaspen viks för
ligger än ett smide klart

för nästa by
i fulspråk

¤