Det var den kvällen, när du kom tillbaka efter att ha stått timtals uppe på berget och sett ut över havet som jag förstod att du skulle lämna mig. Och det var samma kväll som du senare älskade med mig, mer passionerat och ödesmättat än någonsin förr, och du sa att jag aldrig fick glömma, att vad som än hände oss så var det jag som var ditt livs stora kärlek.

Det var den kvällen som ett liv skapades inuti mig. Ett barn, vår son, ett band som för alltid kommer att binda oss samman. Och han när sig nu på mitt blod och mitt hat, så att när den dagen kommer, att havet lämnar dig tillbaka och du återvänder, så ska han hämnas mig för att du försvann.