Att älska utan att glömma förluster

Stilla vilande i rymden av sorger och ögonblick
Inte trånande, längtande
utan accepterande, förstående


Att minnas utan att fångas i nostalgi

Krossade hjärtan lämnade i det förflutna,
inte infekterade av ånger och ilska

De sårade, ärrade delarna av själen
respektfullt bevarade i en ask på nattduksbordet


Inte en enda ny tanke kan ersätta de redan tänkta
Inga nya tårar kan skölja bort de redan runna

Nya människor, personer kan passera
Göra intryck eller förbli anonyma,

dock aldrig ersätta de förlorade


Att kasta sig ut i nya möjligheter
Andan i halsen och pulsen dånandes i öronen

Mod att ta chanser man aldrig haft förr

utan att sörja dem man aldrig fick