så himla snabbt står

i egna spår ensam...


...dörren låstes ljudlöst...

hördes skratt utanför, avlägsnande

steg...tystnad...


tårar ända från barndomen

stiger upp...kräver vuxen

besinning...tar till tankens

skärpa..putsar skölden

med tårar...ingen ser

ensamheten...ingen ler

kontra:


i ens inre rum
dörrarna låsta

inga ljud andra
än egen andning

tänka på den en stund

vänja sig vid
någonting som alltid
funnits

ansiktet känns levande
minerna gör sig till

någonting vill finnas och
påminna om liv

tala om ingenting
som sådant
som inte finns
vid liv