Hej,
mitt äldre jag.
Hur mår jag numer?
Är jag fortfarande svag
för ovanligheter,
ler
jag ännu varje dag?
Är jag glad
eller svängde jag fel
blev strävan mot lycka
bara vel,
insåg jag att mitt sätt att tycka
bara passar dom förryckta?

Har jag kanske fått barn?
Och övergett kultur för pengars skull
stickar med skärt och ljusblått garn
åt en hel spädbarnskull:
en lavin av rosa barnafläsk
uppgödd på halvfabrikat och färggrann läsk?
Klafsar jag i tristessens träsk
och minns allt jag sparade till ett sen som aldrig blev,
lever jag i skymundan, klev
jag åt sidan och gav sinnesfriden
åt nån som hellre tog sig tiden?

Överlämnar jag önskedrömmen
till mina plumpa jagupplagor,
övertygar dem
med bittra utsagor
om allt som gled ur mitt grepp -
överöser dem med melankoli och depp?
Eller prackar jag på dem normen
om framgång, serverar känslostormen
som uppstår med en tvingad levnadsplan?
Är jag så van
vid framtiden då
att det är den enda väg som finns att tillgå?

Säger jag med stressad röst,
trött, men bara menat som tröst:
"Jomen du vet,
älskling, att som estet
blir du inget!
Medicin, det är grejer det!"

Säg mig, jag i ny version.
Vem är jag som växte fram?
Behöll jag min nuvarande vision
eller föll den bara samman?
Minns jag mina svunna tider
med ögon och hjärta som smärtar, svider
tar jag mitt förflutna, vänder, vrider
tills allt som sen finns kvar
är allt jag inte längre har.

Sitter jag gammal och skrumpen, tärd
minns min ungdoms flärd
som ett förlorat universum, en krossad värld
eller - blev jag aldrig såpass fruktansvärd?

Är min glädje ännu prio ett -
det blir säkert inte lätt,
men kanske hittar jag faktiskt rätt
bland alla val jag stöter på
och blir en färgklick i allt det grå,
åh jag önskar att det slutar så!

Mitt äldre jag, nu säger jag inte mer...
men jag bönar och jag ber
mig att inte se tillbaks med ånger.
Om inte annat, försök flera gånger!
Det är inte lönt att hamna mitt emellan,
där, i bekvämlighets- och vanefällan.
Sikta på nånting annat,
nånting mera,
Therese - ge mig inte förrns jag besannat
mina drömmar, förrns jag fått briljera,
förrns jag är nöjd med vart jag hamnat.

Det är alltså ditåt som jag satsar.
Så, mitt äldre jag: Se till att jag platsar.