Hon står där bakom glaset,
det aset som bara sväller

och sväller, och sväller…

Höfterna väller
fram som jäsande bröd

förbjudet bröd.

Jag står med andnöd
på ostadig mark.
Vit som ett pappersark,
läppar som bark
men kinderna mjuka av dun

som persikofjun –
sammet över ett benräfflat bröst.

Min röst
luktar svagt av aceton
efter hennes köttsliga rån
av min själ.

Jag är mätt på hennes hån
men hon är mitt befäl,
hennes vilja är ett dån
som aldrig går att glömma.

Hon slutar aldrig att fördöma
och jag känner livet strömma
ut med näsblod och tappat mod
efter ännu en episod,

dessa eviga följetonger
av att göra och göra ogjort
fylld av ånger

när, allt gick för fort
allt är för stort
och nu står jag på knä i ett badrum
på utsidan
och ett hålrum
på insidan
omgiven av fragment
från när något gick i bitar.

Jag har anlänt
till en plats där allt är bakvänt
Litar
inte på nåt jag känt
för jag är fast på djupet
påverkad av yta.

Jag har fallit ner för stupet
och vill sluta, bara avbryta
men fingrarna greppar bara efter luft.

Jag kippar efter förnuft
men medan vågen subtraherar
finns spegeln kvar och multiplicerar

ett förlopp som aldrig tar stopp.
Jag vill vränga av mig min kropp,
lämna den i närmsta avlopp

för den känns som skit,
ett paket med förgörande aptit,

en förrädare som gör allting svårt
en påminnelse om att livet är skört
samtidigt som att leva är hårt.

Jag vet inte hur många gånger jag hört
att detta är dåligt
men i kontrast till beröm folk framfört
känns varenda argument ihåligt.

Nu är jag hon som förlorade kontrollen över kontrollen,
och rollen
som förebild byttes till en stämpel
som dåligt exempel.

Min kropp är ett plundrat tempel,
jag är sorgsen, tömd och karg.
Allt är fel
och borde bli arg
men är för trött för att ta del
av striden
när kriget inuti pågår hela tiden.

Jag försöker pussla mig hel
och vill att någon annan ska slåss,
inte för mig, utan för oss
och inte för att vi ska komma loss
utan för att vi inte ska bli fler
här, i den misär
som omger
oss helt utan paus,

för att fler inte ska fastna i det kaos
som det ofrånkomligen kommer bli

när nån tar orden utifrån
och placerar dem inuti.