Skönhet finns inte i likformigheten utan i avvikelserna.

Vem kan tänka sig en giraff utan sin långa hals eller en kaktus utan dess taggar?
Det är bergstopparnas oregelbundenhet där de omger oss som gör dem så imponerande. Om vi försökte göra dem likadana, skulle de inte längre vinna vår aktning.

Det är det ofullkomliga som förbluffar och attraherar oss.

När vi tittar på ett cederträd , tycker vi inte: ”Grenarna bör alla ha samma längd.”
Vi tänker: ”Så kraftfullt det är.”

När vi ser en orm, säger vi aldrig ”Han kryper längs marken, medan jag går med huvudet upprätt.”
Vi tänker: ”Han må vara liten, men hans skinn är färgstarkt, hans rörelser eleganta, och han är mer kraftfull än mig.

När kamelen korsar öknen och tar oss till den plats vi vill nå, säger vi aldrig: ”Han är puckelryggig och har fula tänder.”
Vi tänker: ”Han förtjänar min kärlek för sin lojalitet och hjälpsamhet. Utan honom skulle jag aldrig kunna utforska världen. ”

En solnedgång är alltid vackrare när den är täckt med oregelbundet formade moln, eftersom endast då kan den återspegla de många färger ur vilka drömmar och poesi är gjorda.

Synd om de som tänker: ”Jag är inte vacker. Det är därför Kärleken inte har knackat på min dörr. ”
I själva verket knackade Kärleken på, men när de öppnade dörren, var de inte beredda att välkomna Kärleken in.

De var alltför upptagna med att försöka göra sig vackra först, när de i själva verket var bra som de var.
De försökte imitera andra, när Kärleken var ute efter något originellt.

De försökte spegla det som kom utifrån, glömmande att det ljusaste ljuset kommer inifrån.

ur Manuskriptet från Accra, Paulo Coelho

I original postad här: http://paulocoelhoblog.com/2012/12/15/the-imperfect-attracts-us/

Paulo Coelho på svenska: http://www.PauloCoelho.se

Översättning: oLaVie

(Mer Paulo Coelho på svenska. http://olavie.wordpress.com/

http://twitter.com/O_La_Vie )