Stämningen sände mig en ilning när jag tog mig en paus i handeln. Kaffe, sittandes under grillen på uteserveringen med bolstrade kuddar. På hörnet vid Egertorvet på Karl Johan spelade en trubadur Simon & Garfunkels The Sounds Of Silence.
Livet kunde vara fint. Men inget av detta utan den sjungande medborgaren, inget utan andra människor. Om så bara minnet av ett möte, av ett intryck.
Världen utan dig, du dåre, med konstiga maner, dumma beslut, egensinniga vanor och käftande vrede.
Inget utan din söta omsorg.
Ett ekipage av samer och renar dök upp och travade ner för gatan. Ett leende och en kamratlig nick byttes med främmande man. Tagna ur rytmen och våra plågsamma olikheter, fanns här en enighet av det fundamentala slaget; se, visst är det fint.
Världen utan oss är en öde plats, uppenbarligen. Jag behöver i alla fall en independent day, en oberoende stund för att se det. Så här i en paus, utanför jagandet.