Mina ord fångade av tystnaden,
slår mot hårda väggar som kväver ljud.

Orden försöker bryta sig igenom,
de skrapar desperat mot den osynliga ytan.

Klöser med blodiga obefintliga naglar mot ett intet,
kvävs i dess linda utan att nå fram.

I tomrummet ryms skriken av mina tysta desperata ord,
saknaden av dess spridande värme kyler väggarna.

Det är så kallt där jag befinner mig i ett ingenting,
desperat famlandes mot tomhet och tystnad.