... Det är ju Julafton, min vän ...

Likväl det är en dag
som för med sig ett stort Men ...

... för väldigt många
för vilka julen innebär
minnen av tider
som ännu idag
i deras sinnen svider ...

När Julen närmar sig
allt det glömda
sedan så länge
långt inuti gömda
kommer till liv igen ...

... och maran rider
i deras drömmar
Släcker ut allt det hopp
för vilket minnet av
forna Jular sätter stopp ...

För mig har Julen
varit sådan en gång i tiden
Men när mina älskade små
kom in i mitt liv
Stängde jag ut maran som
ett icke längre önskvärt alternativ ...

Försöker ge mina barn
en tradition kring Jul
vilken handlar om
gemenskap kring god mat
små presenter med stort
känslomässigt innehåll
vilka öppnas ett och ett
under kvällens lopp ...

... Barnen är i centrum
även om de vuxna
också har sin egen konversation ...

... Men det barnen får känna
och som jag försöker få alla
att bidra till att de så ska få göra
är inklusion ...

Ty om de känner sig delaktiga
och vi vuxna ej
sätter dem i ett hörn för sig ...

... är det min övertygelse
att de den dag de själva bildar familj
kommer att vilja föra
vidare denna tradition
till sina egna barn ...

Och att inklusion
blir en självklarhet
som deras barn
helt naturligt
kommer att förknippa
med Julen som tradition ...

Om jag inte hade barn
skulle jag nog inte fira Jul ...

... för det vore inte lika kul ...