... är ej 
det allra mest lätta ...

Men den dag 
du finner den
för vilken du är ämnad
och som är ämnad för dig
ler hela Universum i allmänhet
och livet i synnerhet
mot varje liten millimeter av dig ...

Den perfekta 
så länge eftersökta relationen
utvecklas och blomstrar
Tar upp all er tid tillsammans
men tyvärr alltför ofta till den grad
att det i era liv ej längre finns plats
för några andra  ...

Så en dag 
när någon av er
eller båda två
plötsligt vaknar upp
ur den lyckliga verklighetsdrömmen
och känner
inom varje skrymsle och vrå
en stilla undran väckas till liv ...

... En undran över
vart alla vänner
och andra  ni känner
tagit vägen ...

Er drömtillvaros lycka
faller sakta samman
när ni båda inser
att ni inte har någon annan
än just blott bara varandra ... 

Det jag har så svårt 
för att förstå
är att så många
faller i denna fälla
där stundens lyckorus
förblindar till den grad
att tvåsamheten
och dess intensitet
blir likvärdig
med den äkta kärleken
och dess livlånga beständighet ...

För mig
är den dig
som jag känner är ämnad för mig
någon som 
liksom mig
ser nära och kära
men också vänner 
som en väsentlig självklarhet ...

... såväl befintliga
som de vi lär känna tillsammans!

Att vänner och andra vi känner
försvinner och eller exkluderas 
ur våra liv
är för mig ett tecken på
att relationen i sig
inte handlar om 
den äkta kärleken
med den som är ämnad för mig ...

... utan mer om 
en önskan om 
att det vore så ...

- Att stanna kvar
och förtränga verkligheten
istället för att vidare i livet gå ...

... är blott första steget
mot att utveckla 
relationen
till ett tvångssyndrom ...

Finns säkert
många fler symptom
som är tecken på
att relationen
inte är den 
man hoppats på ...

Men det är
en tillräckligt stark signal
som pekar på
att det kanske är dags
för att helt skilda vägar gå ...

... om det inte går
att ändra på ...