- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - är det här natten då livet ska klarna - natten då illusionerna rämnar och verkligheten äntligen ska visa sig - för mig? vart går man efter det? - hur långa är avstånden i tomheten? - - - - - jag var stillheten i att se ut över relingen fler timmar i mörkret - tystnaden att penetrera rummet med ett undangömt leende - jag minns jag hade ögon att se bortom allt det här - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - gräver ner naglarna i huden bara för att känna - något - ett eko från någon tid för längesedan fladdrar mjukt i tystnaden - utan ansträngning - karvar det ut sina konturer i väggarna - bläck att lysa igenom - och ibland - tänker jag tyst för mig själv - talar ut i mörkret - om hur det är vansinne att försöka täcka bläck med blyerts - men obenägen till mer fortsätter jag skrapa pennspetsen i fårorna i en enda monoton trött rörelse - - - - är det bortom räddning nu - min mittpunkt - kommer den aldrig mer stanna upp och se vinden i ögonen? - förblir - den här linjen - det här mönstret - en orörd perforering - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - vattnet tränger ner i stuprören - genom det förmultnade fula - back to grace - som en våg drar in över stranden och raserar den sedan länge fallna barndomen - följer en liten del av oss med ut till de djupare vattnen - lär sig simma - men jag är inte vatten - - - - vi gick ut genom fönstren på högsta våningen för att segla över hustaken - men när jag blickade över axeln såg jag dig stå kvar i på fönsterkarmen - mindre och mindre - tills allt jag såg var den här obrutna horisonten - - föreställer mig hur du krymper - längre och längre bort - ett minne - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - här ger snön vika innan den nått marken fastän att vi fryser inifrån och ut - och de försöker värma mig - alla dessa vänliga ansikten - jag vet inte varför - håller om mig där jag ligger så stilla bredvid ljudlös - de har tagit mina ord - utan att lyssna på vad jag sagt - - - jag vill inte bli varm, värmd, upplockad, avskakad och rentvådd - jag vill frysa tillsammans med någon - - - det måste finnas någon - någonstans - kanske - gör snöänglar på den svartblöta asfalten - - - - de lägger en filt över min vinter och säger att allt ska bli bra - fastän att jag inte vill att allt ska bli bra - jag vill inte hålla handen - men - våren kommer säger dem - köper tygskor och börjar slåss i skymningsljuset - och ingen ska vara - får inte - vara ensam - - - - - - förblir en av alla dessa nätter att passera - först kanske några gånger i minnet - och sedan bortåt ut över haven - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -