stelnade hålrum - kall hud, mot hud --------------
mot gapande tomrum - jag kan inte se dina ögon

utövar taxidermi
introkonverterar
vi
hopkrupna i himlen
vibrerar
med de insprängda dova pastellerna
ett färgat dunkel undangömt från omvärlden
andning inifrån lungor

varje ord en monter

och det är lätt att drunkna
- det är inte tyst.
så som vi föreställer oss det men stilla
stilla din hunger
ett hjärta är bara en muskel
och du är evig i mig
när vi drömmer i stämmor

- genom oändligheten
eller ovanpå
ljuder skottet från en hagelbössa

och mörkret stannar längre,
vill inte gå förbi
håller det varsamt i handen
men nätterna är kortare nu
när drömmar slits ur sömnen

när väv blir till trådar
och sömmen en perforering
som väntar att dras isär


kryper in
ut i språket
blir bläck och blyerts

lever i linjer
suddas ut i stammarna
som sakta sakta kröks under molnen

den del av min själ jag skulle dö för
om den levde

människa nog att bära, bli