Så verkligt overkligt
Så läskigt sant

Hur kan du känna sådan vrede, sådan skam?
Hur kan du känna sådan längtan till en förringad famn?

Jag känner inte som du,
Inte heller tänker jag som du
men jag är maktlös inför rädslan du förmedlar
projicerar

Maktlös inför maktlösheten själv
jag letar febrilt efter svaren
som du strategiskt dolt
innanför ditt skinn

men när jag blickar dit finns bara tomhet
som lätt tar skepnad av betraktaren
så det i slutändan blir till
en monolog med mitt inre vemod
som säger att allt,
och ingenting,
var mitt fel.