Se oss nu, men blunda snart,
de vackra har aldrig varit vi.
Hälsa, men gå innan vi talat klart,
vi är så starka vi kan bli.

Vi är så vackra vi kommer att bli
och så vackra vi någonsin varit,
och än gråare är vi inuti.
Tänk på oss när vi farit.

Tänk hur vi älskar, även vi,
hur vi önskar oss tankar som sprakar.
Tänk, vi finns, alldaglighetens kompani
fastän vi sällan dräper drakar.

Vi svingar vårt svärd mot vår egen stumma tunga,
mot vår stelnande hals.
Det är visst nu vi lever, andas och är unga.
Säger vi något alls?

Näppeligen, vi är era medelmåttor,
era vardagsråttor,
vi bugar oss mestadels hängivet och blint,
avundas er ömsint.

Men vi misströstar ibland, som de kastlösa,
hatar de glamourösa,
förbannar föraktfullt vår odugliga lott.
Se oss eller blunda för gott.