Om än vi gick uti sagoljus,
om än vi talte i gyllne brus,
vi skulle aldrig dräpa den monstruösa tid,
som drabbar oss ständigt, som är himmelsvid.
Som väntar oss alla vid dagens slut,
svarar som på dun på det hetaste krut.
Vi var slagna i begynnelsen,
besegrade av förgrymmelsen,
ty svart och trög som oljeringar
tiden död till slut frambringar.