Du har tömt mig på allt











De brukade säga att jag brann











nu har jag slocknat, och allt som finns kvar är ditt namn som ekar i mina sönderslitna organ






Jag har hatat dig i evigheter, velat strypa dig med mina bara händer, och alla snaror jag sett runt omkring mig


men det finns ingen jag älskat som dig
inte heller någon jag hatat så intensivt, som när jag sett dina djupbruna ögon tändas för någon annan
gud vad jag har hatat dig








men om morgondagen kan kyssa mina axlar som du har








om morgonljuset kan smeka min rygg med sin värme som du


om mina resor kan läka mig som dina armar, din famn och dina läppar









så kanske jag kan finna någon annan



någon som jag kan tillåta nå mig

trots min förkärlek till kaos och mörker











habíbí, jag älskar dig som ingen annan
och jag kommer att förbanna dig så länge jag lever





De talar om förälskelse



men jag känner inte igen de ord de använder


de talar om ödmjukhet, ömhet och närhet





allt jag känner

allt som når mig, är våld, trakasserier och smärta




de talar om det vi skulle kunna ha som någonting vackert


men det blod som strömmar ned för mina kinder känns inte som något mer än smärta och vilsenhet










du dödar mig
och ingenting tycks kunna stoppa dina slag, knivhuggen



de talar om förälskelse som någonting man längtar till

jag vill inte kännas vid det