Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På väg hem

Ett rymdskepp landade framför mig och ut hoppade två gröna män.
Jag var bara på väg hem genom boulevarden vid parken och dom... var där. Det var strax efter midnatt och jag hade varit ute och dinerat.
- "Vad är det här för ett ställe?" frågade grön till vänster. "Vad gör ni här, vart får ni ljuset ifrån, energin, hur bygger ni husen, vägarna? Vad drivs farkosterna med och vart är ni på väg? Vad försegår här?"
Jag glodde på honom, glodde på den andre och kände hur munnen stod öppen i ett säkert fånigt uttryck. Det slog mig att jag inte visste ett skit. Inte om jag tänkte efter. Vad visste jag? Här gick jag och var mest upptagen av matinköp, portvakten, gamla oförrätter och av att jag behövde en ny dator och om jag bara hade lite mer pengar så kunde jag... vänta nu, aliens, borde jag inte skrika? Ringa sos?
Den andre gröne harklade sig och tittade uppmuntrande på mig.
- "Ni får ursäkta mig." svarade jag och tittade på klockan. "Är inte riktigt säker på att jag förstår?" Det gick lite runt i skallen på mig och jag kände att jag vacklade ett steg. Dom tittade undrande på mig.
- "Är inte säker på att jag är rätt man att fråga? Bor ju bara här." Jag sträckte på mig och slog ut med händerna i en avväpnande gest. "Har nog med mitt, så att säga", och log för att inbjuda till förståelse. De fortsatte bara titta på mig, lugnt och inväntande.
Jag strök över jackan med händerna, rättade till skjortkragen. Tittade från den ena till den andra och runt lite grand. - "Det är inte lätt. Ni skulle prova själva att bo här, så skulle ni se, förstå. Hrrm, ja, ledsen att jag inte kan vara till mer hjälp. Kanske någon annan. Ni kan ju prova med svenska turistbyrån när dom öppnar vid 10:00. Inte så långt härifrån. Den riktningen." Jag pekade med handen.
-"Du vet alltså inte?" frågade den vänstra, lite roat och konstaterande.
-"Jag är rädd för det ja."
Med en lätt bugning hoppades jag visa att jag nu skulle gå och att samtalet var slut för min del. "Ni får lycka till. God natt mina herrar!"
Så vände jag mig om och gick därifrån. Vad annat kan en man göra?




Prosa av hansensson
Läst 167 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-01-07 11:49



Bookmark and Share


  smultronbergen VIP

Att få de mest naturliga frågorna
ställda till oss är nog så svårt. Vad
väljer vi människor på denna jord?
att förstå varför jag är här ligger
knappast högst i läxhögen. Din text
är kul men ja undrar vad du drar
för slutsatser. Det ramlar lite platt.
du fortsätter längta efter datorn eller
går du själv till turistbyrån för att få
svar på din existens?

2013-01-07

    ej medlem längre
man kan "köpa vingar för pengarna och flyga fram över ängarna"
Frågan är, vill man. orkar man ens bry sig om allt det där? Det är bara något vi tar för givet och den dagen det försvinner så börjar vi bry oss.
2013-01-07

  Blåbärskaj
Ja, det är inte alltid så lätt att hjälpa turister var de är kommer ifrån
2013-01-07
  > Nästa text
< Föregående

hansensson
hansensson