Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I hemlighet så trånade jag

I skogsdalen då åren var nya
Då trevade jag mig fram i galonbyxor
Med vantar som alltid åkte av
Och stövlar att drunkna i
Där fanns ett frö
Som ständigt växte
Som erövrade kroppen och sinnet
Efter hand

Det var en kärlek och en längtan
Som sakta spirade
I hemlighet
Då jag inte förstod vad känslan var

I takt med att kroppen växte
Då galonbyxor sprack
Och stövlarna kramade åt fötterna
Då kom lusten

Att vidröra
Att kyssa
Att känna

Men med vetskapen om
Att minsta trånande blick
Kunde förgöra

Så slöt jag min hand om den späda planta
Som fröet hade fött
Dolde den för alla
Och lät den gro i mörker.




Fri vers (Fri form) av Waden Tammas
Läst 475 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2013-01-08 13:55



Bookmark and Share


  Pah
föredrar ju. och skriver gärna med ett ganska kallt språk själv. så det tog ett tag för att mjukna inför denna. kan bara fascineras av lugnet som sipprar, på något sätt. gillar det.
2013-01-08

  Maj-Lis VIP
Vemodigt att läsa detta
2013-01-08

    ej medlem längre
Ett bedårande litet stycke det här
2013-01-08

  Dufvenberg


Jag tänker att man ska bejaka sina känslor..

Väldigt starkt.

Och en smula ledsamt.

Låt plantan komma ut i ljuset!
2013-01-08
  > Nästa text
< Föregående

Waden Tammas
Waden Tammas