I vardagens dramatik,

Är ingen dag sig lik.

Man är ett ljus i en annans ögon,

Men en vilsen själ i egen person.



Man ser saker hända,

Som får ljusen att tända,

Men det är otryggheten man bär,

Som sedan länge lagrats just här.



Varför hamna i en sits som känns så svår,

Som bara pressar livet och drar till tår.

Man griper efter kärlekens sötma o värme,

En flykt, ett hopp, en längtan o du e me´



Tiden är ett mått på kärlekens styrka,

Ett sätt att se hur långt två kan yrka.

Blir det en oändlig förening av lycka,

Eller ett ljuvt minne o inget ont att tycka?



Det finns tusen och ett ord att beskriva tår

Allt som inte gör världen trist o grå

Du där upp utan att längtan fanns,

Men ändå såg jag dig nånstans.



Bilden av dig har lagrats bland jobb o posten,

Men nu plötsligt sitter jag mitt i gröten.

Vem kunde ana att detta skulle ske då

Nej inget direkt sade mig att jag bättre kan må



Nu sitter jag där i måttstockens oändlighet,

Och letar efter vägens ledtråd till härlighet.

Tänker o tänker men hittar varken ut eller in,

Till den gata som leder till kärlekens krypin.


I vardagens dramatik,

Är ingen dag sig lik.

Man är ett ljus i en annans ögon,

Men en vilsen själ i egen person.