Vi svävar i klockans sakta gång,
ser att livet blir en varm känslosång,

så vi vaggas av beröringars ström,
då ledtid, logistik är nära o öm.

Vi lever, ett rus, i kärlekens näste,
där ingen annan får fäste.

Vi speglar varandras bilder i ett schimmer,
där bara rosa o rött ger värmens glimmer.

Vi seglar på tanklöshetens piedestal,
där världens problem inte mal.

Vi når det yttersta, till Everest över dan,,
o vägen dit var som en axlad vulkan.

Vi fördjupar oss i varann,
åhhh kärleken sååå grann……