dom säger du är fin du är bra som du är men då dina tårar dom faller finns dom aldrig nånsin på riktigt där

älska dig själv du ska inte leta vilket skitsnack klychor som kan få dej att krevera

Du hör en massa ord men ser ingen handling , inte något magiskt långt ifrån någon förvandling

förlamad fast i en gråzon så mycket känslor som aldrig på riktigt får delas med någon

Ord kan vara lätta att säga såra eller hjälpa
men i vissa fall förgöra och enbart bara att stjälpa

du ser dom andra vandra lyckliga och glada
känner ett hat du vill bara prata ,
eller skrika men rösten den fryser
ditt blod det stelnar stannar upp en minut
frågar dig själv är detta så det är menat