På en bänk i nattens vindar
Av Conny Charlsen

Natten smyger sig fram , vindarna sveper men ingenstans kallas ditt namn . Du sitter på en bänk i den mörka natten , händerna i kors du ber till högre makter . Allting du vidrör slås i bitar alla du älskar börjar ta avstånd från din sida , lyckan kom men försvann lika snabbt igen , allt du har kvar har blivit till mörka suddiga minnen .

Du sitter med tunga tankar beslut om val du måste göra , oavsätt vad kan du aldrig vinna eller spola tillbaka , du försöker göra rätt men allting blir fel , allting raseras gång på gång när du försöker igen . Du är stark, är dom orden du brukar få höra men den styrkan har tagit dig till botten vet ej vad du ska göra . Din så kallade styrka har gett dig ingenting , helt nollställd resultatet har varit att du förlorat alla dina krig.


Du ber om en chans men denna gången till något från ovan , du hoppas att du får höras så att du kan få bli benådad , känslan av en förbannelse som vilar över dina axlar ögon som tittar var du än väljer att vandra , du går i circlar tillbaka på ruta ett trampar i samma spår tycks aldrig hitta rätt.

Din rädsla för att inte finna vägen den besöker dig i dina drömmar , verkligheten och i livets alla lägen . Du ber till gud om att han ska dig se men han verkar titta bort varje gång du försöker att be .

Du försöker att le men ingenting känns äkta, du är fylld av tomhet och av en hunger ingen har lyckats att mätta , dina ögon är din spegel men den har fallit i tusen bitar gång på gång fallit för ord frestelser som resulterat i nya nitar.

Tårar passerar ner för dina kinder , tårar som sakta torkas ut i nattens kalla vindar . Sluter dina ögon känner vinden dra förbi , vill bara sudda ut alla känslor som befinner sig innuti.