Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

saknad av saknad...

saknad ändrar skepnad
kanske mindre idag än
igår, saknar litet sig
själv men ger upp,
för det känns
överflödigt att slösa
saknad på saknad,
när det fanns så
mycket att sakna
som dagsljus på
natten, ungdom
på äldre dar,
döden när man hade
det jobbigt och livet
som bäst när man
var döende; ensamhet
när folk var jobbiga
och sällskap när
det inte fanns;
pengar när de var slut,
kloka revisorer när
det fanns för mycket,
värme när det var kallt,
kallt när det var varmt
i solen, sol när det regnade,
regn när solen gassade,
klokare relationer, utbildningar,
arbetsplatser, kollegor
vackrare yttre, hem, kläder,
soffor, bättre förvaring hemma
modernare bilar, 4 D- skärmar
på en hel vägg, telefoner som
pratade själv och skötte
det praktiska åt en, tangentbord
som lydde tankar, lyx- mat gratis
som gjorde sig själv i Sverige och
hämtade sedan en till Italien får att
äta den där, räkningar som inte fanns
och allt ekologiskt gratis...och allt
det andra ständigt saknade...

saknaden hade inte mycket plats till
att sakna den delen av saknaden som
eventuellt inte fanns på plats i dag,
kanske saknade saknaden litet mera
utrymme att förvara allt som saknades,
möjligheter till tillfällig saknadsförvaring
tex. på natten, automatisk rensning av
gammalt saknat som ingen saknat på 5 år,
automatisk registrering av all ny saknad-
det skulle verkligen underlätta verksamheten
och skapa tydligare ordning bland allt saknat
innan förstånden behövdes offras för oordningens
skull också och inte bara för saknadens skull
och onödig saknad användas för
ickeaktuella saknadsprojekt- helt enkelt
effektivisera, skapa nya redan inneboende
resurser genom att trippelutnyttja den
existerande kapaciteten......
~~digitalisera alla synintryck på allt att se i
världen genom en tanke på virtuellt band,
automatik till att sköta hela människan
dygnet runt, ha miljoner hobbyn för
tidsfördriv ~~...nu hade saknaden börjat
sakna igen..typiskt..saknade nog
morgonens saknadsdel också,
lätt...nu när klockan var 02: 00
och det var litet tystare....kanske
litet för tyst...också..




Prosa (Kortnovell) av Tarantaran
Läst 153 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-01-09 02:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tarantaran
Tarantaran