Solen skiner och det är snö och toppar över berg och dalar. Det gnistarar och knastrar, gnisslar när staven går i, "snjiiit!" Och det är kallt. Brillor på och i säcken extra tröja, matpacke, valla, fall i fall det släpper. Hej och hå!
Parkeringsplatsen är full av bilar. I spåren kommer dom i rött och riktig fasong. Det är Madshus, Fischer och Rossignol åhej.
Skjut ifrån, ta i, sparka, hugg i, ett två. Balansen, svingen, rytmen och man ser inget annat än skidspetsen och spåren. Dom är i gengäld perfekta. Idylliskt. Måste se mig omkring, kan inte bara åka här, ta till sig, njuta vyerna. Ett, två pust o stön. Tekniken, den alltuppslukande tekniken. Konditionen räcker inte.
Gamlingar i spåret, hundar med tungan ute och dom far fram, den ena värre än den andra. Vart får dom all kondition ifrån? Det är inte mänskligt! Och så många, i blått och solbrillor, midjebälte och vattenflaskor, stroppar, remmar. Det fristilas och åks.
Fotografering på toppen. Le och ta några till. "Du kan aldrig vara normal på bild, ha ha!" och ramla omkull: "Djävla skidhelveten, jag knäcker ta mig fan stavarna snart!"
På't igen, snart paus i stugan. Över isen bara.
Här sitter man, i klasar, föreståndarinnan smilar brett, ugnen pyr och klabbar glöder. Lust och fägring stor. Kexchocklad i en korg, bullar och kaffe på kannan.
Jäntor och män, gummor och elitens baktropp, motionären. Vi slänger fötterna på bänken och fönstrena immar, ute solen och skidor mot väggen. Jackor på tork. I värmestugan surr och gemyt, rosiga kinder.
Prövande blickar och guppande byst. Med andra utbytes ideer om valla och glid.
Det är turgåendets väsen bland dalar och höjder i vikarnas land. Snart filt och fäll med rykande stuvning och hett i koppen. Jamen!