Hemma på mitt bord
det stora massiva bordet i ek
ligger där bild efter bild
rader efter rad
svart vitt som färg
och bilderna bara finns.

Jag blir nästan osäker på om
allt där verkligen
hänt.

För nu när jag ser på dem
ser jag två lyckliga personer
din hand
som fångar skuggor
från persienen som siprar in
så mycket ljus
vi behöver.

Människorna på bilden
är glada.
Kan det varkligen vara du och jag?

Vi två
som är så förstörda
slipna av vinden.

På en annan bild finns himmlen
dit ska jag snart
En annan är gräs
det är för att himmlen börjar vid dina fötter
den börjar vid gräset.
Börjar i dig.

Och människorna på bilderna
på mitt bord
Är inte längre du och jag
För människorna
på bilden
är lyckliga.