tystna nu

tystna

vi måste lyssna nu

där knotor ännu bär jorden

där gravar fyllts med bara händer

där stenar ställdes och föll

vi måste lyssna nu

tystna nu

tystna

om än för en tid i glömska där djärvhet log med drömska ögon

om än för en tid i mörkmarkers skuggor

vi måste lyssna nu

medan isen sjunger sin dans i välstämda dova och djupa toner

och haven lånar varandra sina vatten

tystna nu

tystna

det är tundratid som går

och kvar vid fallna stenar står blott orden

tomma döda

huggna för ett då med klubba kil och röda spår

vi måste lyssna på det ovanpå

så tystna nu

tystna