Hootenanny Singers hade i tiderna en härlig låt om en björk vid en strand. Jag blev alltid på gott humör när jag hörde den. Det räckte rätt länge innan jag förstod att det inte var en nyskriven text, utan att den var kommen ur käre gamle herr Zachris Topelius penna.  Som jag älskade hans sagor!

Just så älskade jag också den här sången. Det var någonting i Hootenanny Singers pling och rena röster som fängslade mig direkt. Så där som Mozart ibland - ut går förstånd och analys i den mån de någonsin funnits (skolans kurs i musikens teori räcker inte så långt). IN går musiken och glädjen och jag vill bara kesa omkring som den toka jag är. Om sanningen ska fram, är effekten än idag rätt snarlik ungdomstidens reaktion. Och enligt Topelius kommer ju sanningen alltid fram, allra senast när man stiger upp ur Sanningens brunn.

Att jämställa Mozart och Topelius är inte så långsökt som det verkar. Topelius har nämligen skrivit en dikt till en mozartsk menuett som, åtminstone i Finland, oftast sjungs till en annan melodi - på något sätt anses den "finare".

En av mina finaste upplevelser kan jag alltjämt gotta mig åt - så länge minnet funkar bär jag nämligen med mig den stora överraskningen....

I kraft av en fribiljett befann jag mig i en operasalong med landsmaninnan Karita Mattila på scenen. Hon satt högt uppe i en liten kammare, så där som det anstår Hjältinnor, när plötsligt ett sprödklingande instrument börjar spela just den här melodin. Den som för mig aldrig är Don Giovanni, utan mitt hjärtas Topelius och hans Blommande sköna dalar.

Men Hootenannytexten till den romantiska Björkens visa - som i original heter Björken berättar - den hittar ni dagen till ära (och förhoppningsvis även andra dagar) här, i ett projekt som lägger ut Topelius hela produktion (också den politiska) på webben:

http://runeberg.org/topesang/b0031.html

och här sjunger de, det samsjungna och glada gänget som jag länge saknade när det försvann....

http://www.youtube.com/watch?v=ul6g7bHNnWM

http://www.youtube.com/watch?v=bfdL-RENsQs