tidsord
sa stressen
och längtade efter den totala

banala beständighetens brutala o-nollas upplösning

*

kontinuitet
trygghets ord
borde vara

än om

evighet
storhets ord
borde vara

och om

konstant frekvent upprepning utan avslut
kan man säga tidsbunden fortsättning med oviss utgång då
för att förmildra tvånget tvingande in i

ständig

pågående

frammarsch


ja
och med ena bordet i hand tippar jag baklänges i en turn-table-formation aldrig förr skådad av min själ

ett fusk med en primitiv hjärnvändning
en alternativsaltomortal i min tidstving

för nu
nu vägrar jag vara med mer i detta tickande framåt
och ve den tidsmäster som gör mig orätt om ens med ett solurs skugga
och själ min dag igen

mitt i natten

nog nu
det är nog nu

*

turn table around for the good all
and dive deep

deep

*

tar med vändingen i medvetandet
och dyker osett med ryggen rakt bakåt i samma frekventa kontinuitet
som jag kom hit till nuet
i natt

i dagarnas förkrympta vinteride
den grotta som kväver

det är nog nu

för där har ristats löften djupare än sprickorna i taket
och där har målats bilder ur hymner

från baksidan

det är nog nu

som mattan dragen under barfota fötter

så vänder jag eget bord till
där ord ej själv kan fyllas av mer än sin egen fukt
och salterna från ini

för då vet jag i alla fall
när plågan är slut

det är

nog nu

*