Jorden snurrar. Min plats bort från solen en stund. I skuggan hämtas andan. Ljuder flöjten från beduinens hand. Stjärnan klar.
Tanken tar slut och blicken lyfts upp. Tonerna bär långt ut till fjärran plats. Till där det betyder något, därifrån jag kom. Långt, långt härifrån.
Bort från pjäsen jag lagts att spela, brädet vars hamn jag ej velat nå. Ur dansen jag snubblande lett, motvilligt och sedan glömt. Dyner bölja mot horisont. Stilla.