Framför spegeln såg jag att orange och svart klädde mig. Kanske är jag egentligen holländare? På grässlätterna där med havet hela tiden närvarande så där långgrunt, funnes månne mina rötter, lökar? Uppför Norges kust kom dom, flamländarna, de hottentottska tattarna och sökte värv. För länge sedan. Ynglade av sig, spred sig, blandade sig och vips hade en skandinav, brandgult blod.
Kanaler och skridskor, lummiga gårdar, frukt och blommor. Kryddor och örter från fjärran land, guld och porslin, betar och betor. Är det här jag var, förr? Med Goudaost på brödet, harklande kvinnor utan loska, rågblonda flätor under rutigt i höet. En grosser Gösser och träskor på golvet. Var det här? Arschlaschr, mitt land.
Vad en spegel kan göra.