Natt. Stilla. Bara prassel här och var från mäns loja pyssel med persedlar, brev, cigaretter och mat. Alltid mat om det finns. Aptit utan ände. Kläderna fuktiga fläckvis av svett. Vi vet att det bara är en kort vila. I morgon är vi igång igen.
Man tänker på allt möjligt: dagen, varför han håller ciggen så, om den längtar hem, om den varit lika duglig i jobbet i byn som här, på rädsla, mod, på sin egna kropps blemmor och reaktioner. Kommer på att man måste komma ihåg tejpa foten och gör så. Den stinker, såsom skon. Steven frågar efter tändare och jag får en cigg. Vi röker under tystnad. Det är skönt med den här stillheten, kamratskapen. Så länge en och annan kamrat är här finns en viss trygghet. Fast ingen förväntas vara här länge. Röker färdigt under den tanken och fimpar sedan irriterat. Snart ligger vi alla ner för att sova. Men alltid är det någon som stirrar upp mot himmelsvalvet och stjärnorna och tänker mer.