Ett tag
i mitt liv
i mitt pespektiv
hade jag en tro
på framtiden
samtiden
tron var kanske svag
för plötsligt
fanns ingen morgondag,,,

och tron försvann

Då ersattes
den borttappade tro
likt en övergående bro
av hopp
att klara framtiden
samtidens hårda lopp
men hoppet var inte långt
landade med en smäll
varenda kväll

Jag hoppades på tro
jag trodde på hopp
men inget fanns kvar

tystnaden

blev mitt öde
tills det uppstod ett flöde

varm och intensiv hetta
och nu ska jag berätta

Det var kärleken
som kom in i mitt liv
som ett alternativ
till allt jag trodde på
all jag hoppades skulle gå

Så nu
kärleken regerar
och jag agerar
utan tro
utan hopp

men med mitt hjärta,,,

och jag tror
och hoppas
du gör likadant


© e-poeten