Mildheten är frusen

i blått vitt och silver

vi hör inte
förstår inte varandras ord

fönsterkarmarna är isiga
frosten sipprar in
köld river kind och panna

styv är morgonen
stramar gör leendena

med bara ben
står träden stilla

vi är långt från varandra

kanske är det värmen som håller andan

snart ska den droppa där kölden har rivit
från kinder och panna

klumpar av is ska bli vatten som rinner



det är tyst
bara fotsteg som knarrar

tyst i en väntan

på att vi vaknar



till varandra