Hur länge kan man strunta i världen utan att ställas för rätta?
Slänger posten åt sidan; en annan dag.

Jag klossade ut vallan på skidorna. Försökte få friktionen att värma så att den kunde fördelas jämnt. Det var minus fem och det frös fort.

Polisen och myndigheterna fick ta skit för att de reagerat långsamt vid Utøya aktionen i Norge.
Vad om man struntar i allt? Jag tänkte på livet och allt jag kunde gjort, borde.

Stavtagen slet i överarmarna och andan rev. Barrträdens grenar susade förbi med snön hängande tung. Skidorna följde spåren som på en räls. Det är en skön känsla att ta ut sig, hitta rytm och få alla vyerna inpå.

Det finns saker man måste göra - raise to the occation - men jag klarar det f-n inte.
Kommer ihåg politikern som nästan vart lynchad för icke bokförda taxiresor.

Vid en stuga i skogen dricker jag mitt vatten och blickar ut över markerna. Det snöar. Ett par decimeter bör det ha blivit nu. Tuggar på lite chocklad och hämtar mig kort.

Dom räknar med mig. Jag håller mig undan.

Sista halvmilen kan jag nästan staka helt. Det är bra träning. I backarna hukar jag mig ner. Fartvinden smeker alltmedan landskapet far förbi.