Lägger mig bekvämt i sängen,
drar upp täcket till hakan,
fäller händerna bakom nacken
och blickar upp i taket

Där uppe kan jag nästan se
vad som händer i mitt inre
Så stark är lättnaden
när spända känslor
vecklar ut sina ben
och sträcker på sig ordentligt

Jag riktigt känner
hur de avslappnat
stiger inom mig,
svävar fritt,
precis dit de önskar

Blommar ut
i min kropp
Väller ut
i mitt rum

Äntligen har jag släppt kontrollen
som bundit dem till tystnad,
förpassat dem in i ramar
som jag ansett passande
men som egentligen
har varit alldeles för små

Kramp har jag gett dem
men nu är de fria,
fria att kännas
och välkomna att bli hörda

Jag drar in ett djupt andetag
och ler för mig själv
när jag märker hur mycket rum det finns
för syre där inne nu

Och när jag andas ut igen
inser jag att det är
det första ärliga andetag
jag har fått i mig
på flera månader

Och så tar jag ett till

och ett till






...
Niklas