jag dricker
glas efter glas
som skänker glömska, extas

ger vingar åt drömmar
skapar poesi
av mörka underströmmar

berusningen förtrollar världen
och gör den vacker igen

all skönhet som gick förlorad
i unga år
återfår sin forna glans

all oskuld som blev bestulen
återvänder oförstörd
i trans

snön ligger blank
utan spår efter hotfulla pantrar
som smyger omkring

spegeln är tom
på onda mödrars blickar
där syns ingenting

jag föds på nytt
och kan börja om igen

utan minne

vandra genom skogen
som är jag

bland träd utan årsringar

furor som inte faller

stenar som blänker

bäckar som porlar friskt

blommor som inte doftar undergång

längs stigar utan demoners ängslan

över toppar och genom dalar

utan skräck för verklighetens monster

med sinnet befriat
från gårdagen och det förflutna

dansar jag fram
bland löven som yr runt i luften
lättsamt, högt trampar min fot

utan tankar på morgondagen
eller framtiden, min bot

dricker jag
glas efter glas
som skänker glömska, extas

skogen som är jag
är vacker ännu ett tag
så länge vinet räcker
och täcker spåren i snön
och ansiktet i spegelbilden