Äntligen, tystnad.
De enda ljuden är rispanden av pennor, tänkande sinnen och koncentration.
Alla är i sin egna saga,
men i samma verklighet.

Man låter fantasin flöda,
En del för att de måste,
En del för att slippa undan verkligheten,
hitta på sitt egna förflutna
istället för att dras med det riktiga.

En del har svårt att börja,
Att fortsätta,
Att avsluta.

Frågan är om det beror på att man inte har något att fly ifrån,
Allt är så perfekt att man inte kan hitta på något tragiskt.
Eller så beror det på att man har för lite erfarenhet.
Man läser aldrig, man lever aldrig någon annans liv
än sitt eget.
Kanske läste ens föräldrar aldrig för en,
Kanske tvingade inte ens storasyskon att läsa Harry Potter,
Kanske var deras lärare på låg/mellan-stadiet dåig,
Kanske tycker man att läsa är "tråkigt",
Kanske har man aldrig försökt.