Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Shamanens tunga

Cirkeln sluts

Ur elden,
vattnet, luften och jorden

ljuder shamanens
hjärtslag

Scenen rämnar
belyser paradoxerna
sammansmälter det åtskilda

Ljus och skugga
Liv och död
Själ och kropp

KÄRLEK








Fri vers av Myy VIP
Läst 381 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-02-06 11:13



Bookmark and Share

  Lars Hedlin
Så varmt i själen!
2013-08-28

  Peter Stjerngrim VIP
Ännu ett flöde som når fram och berör men också
väcker tankar och funderingar om det väsentliga till liv inom ...
Lite synd att det inte går att applådera dina texter
för du skriver bra! ... och det är inte alltid man har
den tid man önskar för att utveckla sig mer i skriftad form
men likväl skulle önska att man fick möjlighet att
visa uppskattning för det du förmedlar!
2013-03-21

    ej medlem längre
En text där gränserna mellan allt det som en gång var separerat rämnar och varat strålar samman i en enda stor syntes som kallas kärlek för att sedan sprida sig vidare ut i världen. Cirklarna sluts, och till rytmen av en uråldrig trumma så förenas elementen i ett hjärtslag som har samma grundfrekvens som jorden och omfattar allt genom sitt väsen. Ljus och skugga, liv och död, kropp och själ; någonstans så tycks det mig här som att allting strålar samman och bildar en enhet som löser upp de tidigare enbart skenbara paradoxerna. Det finns ett bejakande i dikten, en slags stark holism där det verkar som att allt egentligen är ett och där det det inte längre existerar några skillnader. Och kanske så kan också allt förenas och inneslutas i kärleken. Fastän den ibland kan vara vansklig att urskilja så är den ju trots allt ändå livets själva essens och grundförutsättningen för allt som rör sig, andas och finns till.
2013-02-06
  > Nästa text
< Föregående

Myy
Myy VIP