X hade aldrig upplevt något sådan förr när han tog sina första steg vid destinationen. Redan vid de första stegen vid stationen kändes det märkligt hur han liksom sögs ner av marken ner i betongen vid varje steg hans blick flackade oroligt rund men han såg inga andra i den otroligt täta dimman.
Men x som var född med ovanligt mycket troende kämpade sig verkligen fram fast det kändes som han i verkligheten stod alldeles stilla.
Plötsligt hörde han en vrål från ja det mest ha varit en megafon mycket närma för
det ringde fullständigt i öronen på x. VÄLKOMMEN; VÄLKOMMEN vrålade den metalliska rösten.
X som var van vid rutin uppdrag av olika slag bestämma av högre makt kunde inte erinra sig att han varit med om något liknande. Han kände sig alldeles tom i huvudet och att det metalliska välkommen slog runt i hans skalles väggar.