Akt1

Musan är den enda som överlevt resan och tacksamheten är mig evig kär.
Funderar mycket på hur och varför det blev som det blev varför just jag störtdykte som en Spitfire och fick skjuta mig ur ett brinnande flygplan mitt i ett inferno av känslor och indre koas. Det gjorde så förbannat ont min själ vrid sig i smärtor jag såg kärleken i lågor brinna hett och intensivt för att försvinna och bli svart aska på en och samma gång.
Akt 2

Tid iden går och saker blir både sämre och bättre något dör och nått annat födds i evig tid. Jag har sett årstiderna komma och gå länge nu mina sår har läkts men ärren finns kvar jag väger sandkornen i min hand och ber för något bättre.

Akt3

Det finns mycket jag ångrar men att jag aldrig fick säga till dig hur vacker du är är det som sårar mest hur mycket du hjälpte mig när jag gick i blindo. betyder lika mycket som friheten till livet.

Akt4

TACK !