Månljuset vandrar över tysta tak

Husen håller varandra i hand

Mörkret har gjort ett slag i moll

Krampen släpper



Dagen beviljas sin flykt

till vilken stillheten ställer sig i bugning

och tänder en stjärna i sänder



I en lång utandning andas sot från dagspulsen bort

Dagens impulser borrar sig rakt genom kudden

Kroppen stilla, tanken på flykt


Du tar drömmen i hand

© R Werner