Rödbetornas färg
allt vi dricker är det som vattnet spolat bort

allt vi hämtat
du och jag
i Spree flyter någon längs med natten

trapporna upp till franska ögon
perche rosso i ögonen

en förljugenhet jag minns som barn


Varde ljus:
che sono passate
ja taime
-------------

flygplansvingarna
en titel som ledde mot en stulen spegeln, stulna skyltar

vi stretade på
halsade linan av musik
en och annan gång böjde jag mig ned
en och annan gång såg jag vyerna av det tunga ljudet
slå sig ned

trapporna upp med drakansikten, lejonmunnar
alltid bärandes på detta ljus

--------------------------------------------

Trevi: vad blev det av ditt krigaransikte, dina sargade händer
var gjorde du av din kappsäck, det sista söndersmulade brödet
---------------------------------------------------------------------------------

vi tog och åt
flygplanssurrandet

ett sista sökande efter en station
blinkningarna

visst förstod vi ord

visst förstod vi lindansaren som föll
det långa fallet
längs med ljuden
i rödbetsfält trapporna upp i sommarnatten

uppstannandet i sommarnatten
hennes försenade ögon



mästerskap som sargade av det gula ljuset

vi samlar skärmar att spegla i det ljuset

( våra ärr kliar nu, som om det bristande livets klagan gör sig hörd i dessa)

kliar allas ärr?
Kliar vårblommorna? Nej, de lyser underbart på vägarna där vi gå.
nej, vi måste erkänna att sommarblommorna kliar något

Vilken tid ges mästerskapet? Och vilka blommor håller hon denna gång i sin hand?

Det förpissade ljuset, det intorkade
-------------------------------------------------------


lade ned ljuset i väskorna och åkte hem

ringde henne, sa att vägen var kantad med döda åkersorkar,
de små liven
sladdade vägen in mot gården, en whiskeyflaska krossade bilens själ

det var för halsandets skull jag lämnade dig
nu saknar den torra strupen dropparna som aldrig tog slut

dina hårda händer, det spruckna leendet, det finns inget bot mot felpackade väskor och hemåkning

våran agenda är redan färdig
agendan klottras ned med bibelcitat
visst har vi alltid hetat Judas, vår folkfärg är och har alltid varit röd
städerna brinner upp inom oss


så många städer, så många vandringar upp och ner och längs med alla sprängningar, eldskyar, självmordsbombare, leende gudsförgätna barn med händerna sträckta mot himlen.

----------------------------------------------------

Vi fastnar alltid för oftast i förljugna tankar
nåja, det har väl alltid varit så.
Bibelns bälte sträcker och rör på sig,
kattens köttsår på ena tassen växer

amygdala, hippocamus

så ständigt går jag och ler vid åsynen av dig
du byggs upp igen

den torra strupens torrhet

undercover
fläskheten fläskande noveller om kärlek och död

jodå, visst nynnar de fortfarande dessa sånger
intill döden sitter de och hör tonerna strila ut från läpparna, de förenade ögonen har små backsippor inslipade

backsipporna niger fortfarande,

på de små ängarna går vi över glittret, splittar allt som kommer emellan

gladiatorspelen varje dag över r-strasse.
och en fråga: Hur kunde du glömma bort att vara ung?

staden byggs upp igen

Vi bestyrker dig med våran skönhet & flygplanssurrandet
i avfallna rester av potatis skålar vi igen
Mauritius, var det där vi sågs igen?

agendan konstateras:
den lättaste vinkningen i denna stad var en lättflyktig kyss
på okända platser