Det mulnar
inåt hörnen finner jag rester av ett liv

Virginia Woolf gick ned till river ouse
fyllde fickorna med stenar
och lät vattnet sluka hennes andetag

vatten
flyter längs med blodet
Vatten kan skölja över, kan tysta ett liv

Jag letar inåt hörnen
Vågskvalp letar sig inåt rummets konturer
en människas liv ska aldrig behöva tystas
Vatten ska inte skölja över
vatten ska bota törst
ska vara en ljummen smekning längs hud

Virginia, alla Virginias
om ni ändå hade vetat hur ni lyser även när det mulnar
om vi andra ändå hade vetat detta
hur de dunkelsvarta strålarna kan genomborra en människa som famlar efter andetag
om vi ändå hade

gett er möjlighet att lysa
vidare
vidare
vidare
vidare

; ni drunknar inte nu
ni färdas på vågorna