ögonblick av milslånga vita stränder
det är någonstans i utkanten av en civilisation
i en bar förändras projektioner på väggarna efter besökares känslolägen
där vandrar nu långa svarta cirklar över väggar

en kvinna viskar
- det krävs mod för att vara närvarande i mötet
med en annan människa, att med alla sinnen ta in
vi vågar alltmer sällan


ett barn skriker
flera barn skriker
projektionerna går från svart till rött

en dörr öppnas
en annan dörr stängs
vakenheten ifrågasätts, drömmen ifrågasätts

en kvinna säger
- Jag har gått med slutna ögon årtionden om
det fanns ingenting att återvända till
en kvinna säger
- Jag vaknade och återupptäckte årstidernas rulians
En kvinna säger
- Jag hade en ilska i mig som aldrig fick komma ut. Nu är den ute och kan aldrig stängas in igen.

en man säger
- Jag går i cirklar

En ilska släpps ut och flyger ut i världen
en cirkel projiceras
vita stränder uppdagas

en vit man säger
- Jag upptäckte stränderna, alltså äger jag dem
en vit man säger
- efter stränderna kom kvinnan