Ögonen fryser till is
där är inte längre en yta som reflekterar stjärnhimlen
den bor i henne nu
Kylan har bitit hennes läppar blå
och i mungiporna växer kristaller från salta tårar

Saliven från andra läppar sitter kvar
som ett blankt lager
och hennes läppar är svullna
artärer och vener krymper i kyla
och huden är nu vit som snö, nästan blå

frosten ligger nära och går hand i hand med kärleken
som försöker kväva dom tillsammans
en kall vinternatt
då allt blir glasklart på hala vägar
dom fryser fast i varandra
så nära
deras händer så hårt sammanflätade
och blodet så stelt
att där inte finns en chans
att komma loss